I en hall hängde Hans tavla

År efter år såg jag den när jag var på besök. Tavlan som hängde i en hall och föreställde en stor bukett av min favoritblomma, liljekonvalj. Jag gjorde väl små tappra försök att snacka mig till den, men den hängde kvar. Var hängde den då? Jo, hos "moster".

Men som så mycket annat från hennes hem så blev den en dag min. Så numera hänger den i min hall.

Bland himlamoln och jungfrutårar vill jag följa dig från nu och alltid alla vårar på änglamarkens stig.

Tavlan passeras många gånger per dag, när jag ska in i vardagsrummet, vars dörröppning ses spegla sig i glaset eller när jag ska ut genom ytterdörren. Lika glad för den är jag varje dag.

Ett gammalt inramat tryck som fick mig att undra över vem som dolde sig bakom signaturen.

H. Huber- Sulzemoos, tysk, 1873-1951, målade främst religösa motiv, madonnor, blommor och främst då rosor.

Bilder nedan från nätet

Gubben måla grannt, men jag är glad att det är just Hans liljekonvaljer som fortfarande får hänga i en hall.

 

September månads sista dag

Nu är den snart slut, månaden september. Kvar återstår nu bara timmar. Därför tänkte jag också göra som många andra gjort, visa lite höst.

I min hall finns en mycket smal vägg

Där hänger en rad små miniatyrtavlor.

Alltifrån Botticelli’s Venus födelse överst

till de fyra petit point kaktusarna nederst

Däremellan finns  hösten

 

egenhändigt broderad i petit point, halva korsstygn

Tavlan mäter 10 x15 cm inramad i en gammal mörkbrun ram.

När det blir dags för vinterkappa på då vill jag gå i ide. Brrrrr

En skånska och en fransyska

Idag, gott folk tänkte jag att vi skulle lägga i backen. Inte på våra automobiler, cyklar, promenadskor eller vilken typ av fortskaffningsmedel vi nu använder oss av. Nej, vi går ut i min hall. Det är ju därifrån man kommer vidare in i min lilla boning.

Vem hälsar då välkommen? Jo, en som är skånska av födsel och ohejdad vana, jag. Samt en av alla mina inneboende, fransyskan. Skyddsängeln som vakar över hem och besökare. Beroende på om besöken avläggs tidigt eller sent, så ser min franska dam ut så här, eftersom det saknas egentligt dagsljus där.

Ängeln är målad på en gammal brädbit (av det har jag fått ideer till kommande projekt), änglatokig som jag är blev jag berörd av henne direkt, bl a av kvisthålet som sitter på platsen för hjärtat.

Hur många människor bär inte omkring på ett tomrum, en längtan, en saknad efter något eller någon?

Lite senare på kvällarna får hon ha lite extra hjälp med belysningen av en utsträckt hand. Målad av Magdalena Prim, Paris.

Men en stund innan jag öppnade dörren,  mötte och använde Ni

så vi säger väl Bienvenue fransyskan och Mizty