Hilma hade barnbarnsbarnbarn. Ett barnbarnsbarn jobbade på Flash. Hilma hade också ett ben som pekade rakt ut i luften när hon satt ner eftersom hon hade blivet tvungen att steloperera ett av hårt arbete utlslitet knä.
Hilma hade smala knotiga händer märkta av årens slit som lantbrukarehustru. Hilma var full av visdom, klok av livets erfarenheter genom lång tid. Hilma kunde berätta och vi kunde läsa om de två världskrigen i Hilmas klippbok.
Hilma blev förlägen när vi hissade flaggan. Hilma var som alla andra människor, unik. Hilma var helt klar i huvudet och hade full kontroll på oss och våra familjer och frågade alltid hur det gick för våra barn. Hilma kände oss alla utan och innantill. Hilma visste vad alla hette.
Jaså, det är du XXXXXX som har schuuuuren (jouren, jobbade natt) sa hon, det kunde hon höra bara jag tog i dörrhandtaget. Har du bestämt dig? Hilma tyckte det var konstigt att jag hade börjat med att pröva på nattarbetet.
Hilma hade alltid sherry i kylskåpet. Hilma delade med sig av allt, om blommornas skötsel efter frösådden på våren och till receptet på det hembryggda vinet. Hilma tyckte inte om den blåa mjölken, lättmjölken. Hilma ville vara aktiv, en dag när hon på sommaren satt ute plockade hon vinbär från buskarna, med påföljden att hon ramlade rakt in i busken med sitt stela ben, inga skador uppstod dock som tur var, benet pekade fortfarande.
En dag när hon hade varit hos oss ganska länge, detta inträffade efter hennes vistelse på Svarta som hon kallade platsen, då var inte Hilma sig riktigt lik, hon var deppig. Hilmas bekymmer rörde sig om sonen, som hade hamnat i rullstol på grund av sin reumatiska värk.
100-års bilden och vid 5 generationers fotograferingen, med den plisserade kjolen arrangerad för att dölja det där benet
Vi hade haft flaggan i topp på hennes 100-års dag. Vi fick vars ett förkläde som vi skulle ha när vi hade bjudning på en bjudning som Hilma hade för oss. Vi fick också vars ett foto.Vi som hade förmånen att få lära känna Hilma under några år.
Fram till ca 3 veckor före sin död var hon pigg för sin ålder om man bortser från det där stela benet, men då drabbades hon av hjärnblödning och miste talförmågan. Innan dess hade hon en natt anförtrott mig att hon också var väldigt ung när hon råkade “i omständigheter” och där låg hon, Hilma fyllda hundra och oroade sig för sonen, 84 år.
Tack Hilma för att jag och vi andra fick lära känna dig, Tack Hilma för allt du lärde mig och det du delade med dig av till oss alla. Tack för förklädet från Flash och receptet på maskrosvinet.
Hilma fick leva tills hon var 100 år 6 månader och några veckor gammal och Hilma var alltid mor till sina barn.
Vissa människor sticker helt klart ut
från mängden,
antingen dom har stela ben eller inte.
Man ställs inför val i livet, just nu är andra saker betydligt viktigare än att blogga, i mitt. Alternativet att radera bloggen känner jag dock är väl drastiskt. Jag låste den, för att tänka till. Den får finnas kvar så länge, kanske uppdaterar jag, kanske inte. Det får framtiden avgöra.
Kram Mizty
