Historien om Hilma

Hilma hade barnbarnsbarnbarn. Ett barnbarnsbarn jobbade på Flash. Hilma hade också ett ben som pekade rakt ut i luften när hon satt ner eftersom hon hade blivet tvungen att steloperera ett av hårt arbete utlslitet knä.

Hilma hade smala knotiga händer märkta av årens slit som lantbrukarehustru. Hilma var full av visdom, klok av livets erfarenheter genom lång tid. Hilma kunde berätta och vi kunde läsa om de två världskrigen i Hilmas klippbok.

 Hilma blev förlägen när vi hissade flaggan. Hilma var som alla andra människor, unik. Hilma var helt klar i huvudet och hade full kontroll på oss och våra familjer och frågade alltid hur det gick för våra barn. Hilma kände oss alla utan och innantill. Hilma visste vad alla hette.

Jaså, det är du XXXXXX som har schuuuuren (jouren, jobbade natt) sa hon, det kunde hon höra bara jag tog i dörrhandtaget. Har du bestämt dig? Hilma tyckte det var konstigt att jag hade börjat med att pröva på nattarbetet.

Hilma hade alltid sherry i kylskåpet. Hilma delade med sig av allt, om blommornas skötsel efter frösådden på våren och till receptet på det hembryggda vinet. Hilma tyckte inte om den blåa mjölken, lättmjölken. Hilma ville vara aktiv, en dag när hon på sommaren satt ute plockade hon vinbär från buskarna, med påföljden att hon ramlade rakt in i busken med sitt stela ben, inga skador uppstod dock som tur var, benet pekade fortfarande. 

En dag när hon hade varit hos oss ganska länge, detta inträffade efter hennes vistelse på Svarta som hon kallade platsen, då var inte Hilma sig riktigt lik, hon var deppig. Hilmas bekymmer rörde sig om sonen, som hade hamnat i rullstol på grund av sin reumatiska värk.

100-års bilden och vid 5 generationers fotograferingen, med den plisserade kjolen arrangerad för att dölja det där benet

Vi hade haft flaggan i topp på hennes 100-års dag. Vi fick vars ett förkläde som vi skulle ha när vi hade bjudning på en bjudning som Hilma hade för oss. Vi fick också vars ett foto.Vi  som hade förmånen att få lära känna Hilma under några år.

Fram till ca 3 veckor före sin död var hon pigg för sin ålder om man bortser från det där stela benet, men då drabbades hon av hjärnblödning och miste talförmågan. Innan dess hade hon en natt anförtrott mig att hon också var väldigt ung när hon råkade “i omständigheter” och där låg hon, Hilma fyllda hundra  och oroade sig  för sonen, 84 år.

Tack Hilma för att jag och vi andra fick lära känna dig, Tack Hilma för allt du lärde mig och det du delade med dig av till oss alla. Tack för förklädet från Flash och receptet på maskrosvinet.

Hilma fick leva tills hon var 100 år 6 månader och några veckor gammal och Hilma var alltid mor till sina barn.

Vissa människor sticker helt klart ut

från mängden,

antingen dom har stela ben eller inte.

Man ställs inför val i livet, just nu är andra saker betydligt viktigare än att blogga, i mitt. Alternativet att radera bloggen känner jag dock är väl drastiskt. Jag låste den, för att tänka till. Den får finnas kvar så länge, kanske uppdaterar jag, kanske inte. Det får framtiden avgöra.

Kram Mizty

Homestajlad skrämmare

i solsken

När man är

Kluven

i atomer

då vet man att allt är inte guld som glimmar

Vem Var Hur Varför

Femöringar

Dom finns inte längre i Riksbankens sortiment och varifrån det myntade uttrycket kommer ifrån vet jag inte.

Vända på en femöring

Det är vad livet kan göra ibland och plötsligt

Det hände mig idag

igen kanske jag skulle kunna säga

Det hände för ett år sedan

Det har hänt så många gånger att jag borde vara härdad

Mina föraningar har jag skrivit om tidigare, kanske den senaste veckans riktigt fruktansvärda huvudvärk och de senaste dystra inläggen var just föraningar.

Livets kriser drabbas vi alla av, vissa mer andra mindre.

Jag har sedan en tid ett inlägg på gång som handlar om samband och meningar med det som sker, om det nu finns några sådana?

Andra kriser kan vara dom man kan drabbas av vid 30-år och 40-år. Dom har jag varit fullständigt förskonad ifrån. Enbart positivt, allra helst att fylla 40 år.

Nu närmar sig nästa milstolpe med stormsteg och lagom då blåste det upp en ny storm eller en orkan i mitt inre

50-års dagen, semiantik, chic antique, det tänkte (tänker) jag bli den 26 maj

Om bloggträffen som är på gång, vet jag inget – i nuläget

Som jag mår just nu efter dagens besked så är den enda resa jag för tillfället kan tänka mig är bussen till Lund.

Det är nu jag hade behövt den berömda familjen.

Det är nu jag ska försöka samla kraft och kämpa, för det med störst betydelse i mitt liv.

Kanske vi ses

- ur hjärtat

Mörkläggningen

Alldeles lagom när man trodde det var vår på allvar och solen strålade på  från klarblå himmel.

Då fick jag för mig att det var dags och byta gardiner i sovrummet. Fönstret vätter mot öster och sängen står så jag ser mot fönstret, vilket är det enda alternativet.

Gardinupphängning skedde

Mörklagt!

En nödvändighet när man har kört hem med solen i ögonen på morgnarna och sen ska försöka sova.

Den enda gula som lyser upp där inne är mina

andra nödvändigheter som nattarbetare.

Nu har jag inte sett till den, varken lördag eller söndag. Så jag kan lika gärna erkänna. Det var jag som skrämde den igen,

den där efterlängtade solen.

så med taklampan tänd, kan man se igen.

Ikväll hoppas jag kunna återvända med andra nyheter.

Så länge ……..

Hemtrevnad

 

och vårkänslor i helgen önskar jag dig

Kram Mizty

Skulle Du vilja veta

vilken dag du ska dö?

Även om beräkningen är preliminär? Baserade på de senaste rönen? Eller hur kreditvärdig du är? Är du verkligen så blåst – Testa din IQ

När jag blir arg då ska det ut!

Google AdSense

Alla bloggar med Google reklam med förtjänst per klick

Relevanta annonser???

som handlar om vilken dag du beräknas dö på???Kreditvärdighet?  Din IQ?

Klickar du?

Var och en gör ju som den vill, men hur många är medvetna om vad som egentligen står i deras annonser?

Jag har rensat ut en del bland mina bloggar. Som ett led i att jag tar avstånd från det som jag inte tycker hör ihop med själva bloggandet och jag inte vill vara förmedlare till sidor med den sortens annonser.

Tidevarv komma och tidevarv gå

Jag länkar ibland till andra webbplatser som har relevans till det jag har skrivet om i inlägget.

Jag länkar gärna till de bloggare jag tycker är värda att läsa och besöka om Ni inte har upptäckt dom, i mina inlägg och i min högerspalt.

Jag länkar till butiker i min högerspalt för jag är glad över att ha dom i närheten och har besökt dom fysiskt, ett gäng glada tjejer, inte i reklamsyfte.

Jag är inte i något sammanhang sponsrad av någon och över min bloggtröskel kommer inga reklamannonser i vinstsyfte för min egen eller för andras del.

Alla tävlingsvinster härifrån betalas ur egen plånbok.

R.I.P

Mizty

Pimpade paket

Japanerna kan konsterna.

Konsten att slå in paket, innehållet är oviktigt egentligen. Utan det är pappret eller papprena, gärna i flertal som är del i de rikt dekorerade paketen som är viktigt. Vikta papper och raka papper. Tanken som lagts ner till mottagaren är det som gäller.

bild från nätet

Kanske har du också någon gång fått en present som du kan titta länge på och inte vilja öppna just för omslagets skull. Visheten att någon har gjort det till dig, personligen.

Lika kul är det att ge bort till någon som man vet uppskattar det.

Ett av mina enkla försök, där solfjädern användes som ficka till kortet

Paketet jag fick och njöt av i flera dagar innan det öppnades

I Sverige finns företaget som tom sysslar med ovanstående, Surprisehouse

En annan konst japanerna kan och som skulle vara kul om man själv kunde är Origami – konsten att vika papper.

För sjävstudier:

Origami diagram eller Origami instructions

sista har även servettbrytning

Nu har jag nämligen fått pappret!

Jag tävlade och jag vann.

Tack till Maries Stil

 

Nu ska jag vika! (försöka)

Någonstans

i en skånsk rabatt

idag

Panta mera – Återvinningen

Jag har som sagt nån sorts kärlek till tomglasen. Flaskor utan innehåll, små och stora som jag tycker är fina för formen, glaset eller minnenas skull.

I fastigheten där jag bor träffade jag en dag en av de äldre damerna som kom gående i källaren med en stor korg full med gamla patentkorksflaskor som hon hade tänkt kasta. Istället blev det så att jag fick korgen med flaskorna. Det innebär att jag har flaskor i flertal, i källaren och uppe i lägenheten, här och var.

Sen träffade sonen sin sambo och varje gång jag besökte dom var det ständiga skämtet att jag satte min handväska på golvet och sa till Ozzy katten att han kunde hoppa ner i den och åka med hem.

I julas var ju frågan vad ungdomarna önskade sig gemensamt till hemmet, jo en sån där hushållsassistent.

Vem gör inte det, fast kanske i levande form?

Naturligtvis fick dom också sin assistent tillsammans med korgen. Den korgen som jag fick med tomflaskor, fast nu fylld med frukt och grönt.

Svärdottern sa då direkt, jag förstår att du vill ha korgen tillbaka. För då visste dom sen några dagar att det var små katter på väg. Så när den dagen kommer och min födelsedagspresent från son och svärdotter ska resa hem till mig då blir det i korgen.

K som i korg,kärlek, katt och kretslopp

och som det kan bli när man får och ger någon korgen

och som i Kram

Vilken känsla

Varje gång du tar av dig skorna
så medge att det känns skönt….

äntligen fredag!

Ha en trevlig helg…… Kram Mizty

Ko nstnärliga talanger

Jag hade aldrig vid den tiden träffat någon livs levande.

Jag var 8 år gammal.

Det gjorde jag lite senare i livet. Då fick jag uppleva allt från födsel, äta kalvadans med sylt, flytta dom mellan betesmarkerna och inte minst mjölka!

När man gick i lågstadiet då hade man läst om dom, sett dom på bild. Skickat skålen med grädde och visp omkring runt bland klasskamraterna tills det blev smör. Smör som sen breddes på Mariekexen och avnjöts tillsammans med saft.

Skånemejerierutlyste en tävling. Där vann jag 1:a priset, kanske pga hennes rosa juver eller var det för dom långa förföriska ögonfransarnas skull?

Så idag får jag presentera henne för er, Rosa, min ko nstiga ko.

som på ålderns höst har blivit lite svag i benen för att stå upp.

Vem har inte önskat sig en egen ko?

En som kunde stått på balkongen eller ute på gräsmattan. Alla som har och har haft tonårssöner vet nog vad jag menar. För varje gång man tog ett mjölkpaket ur kylskåpet hade man tur om det fanns några droppar kvar i botten.

Ättestupa

Igår började min dag efter kaffet med lönesamtal. Individuell lönesättning. Poängskala i olika kategorier. “Tipskupongen” som jag kallar den, är färdigifylld av chefen. Bara till att skriva under.

Ska man tacka?

Snabbt iväg till nästa stopp, kursen i Palliativ vård, när man kan lindra men inte längre bota, vårda i livets slutskede.

Nu har den kommit, skrivelsen om kommunens sparbeting på 30 miljoner kronor. Med allt vad det innebär av risker och försämringar, av varsel och otillsatta tjänster. I en tid av finanskris där hela samhället drabbas, där ska vi ändå ge en vård till ett värdigt liv med de medel som står till buds.

I en tid när jag tog ledigt. En vecka kvar har jag av ledighet, nästa vecka. Den får jag försöka utnyttja på bästa sätt. För jag har redan konstaterat att som det ser ut just nu i krisens spår är det inte läge för något arbetsbyte eller för några studier.

Kanske är det rentav dags

att införa den där ättestupan?

Den mytomspunna platsen, det branta stupet där åldringar kan kasta sig ner eller bli kastade. Då de har blivit oförmögna att ta hand om sig själva. Har tiden kommit då det som är en myt ska bli verklighet eller personalen på vårdboendena ska stupa först?

Igår hade jag fridag.

Blandade buteljer

Från kor och mjölkabord till färdig produkt.

Blev det förr i tiden mjölk, grädde, smör och ost och nuförtiden blir det mjölk , grädde, smör och ost.

Skillnaden förutom de många olika tillverkarna är väl numera de många olika fetthalterna.

Skillnaderna i förpackning har förändrats åtskilliga gånger under årens lopp.

Nuvarande utseende på Skånsk mjölk.

Bild från nätet

Passar till den blommiga falukorven?

Barndomens buteljer

Passar numera här på en hylla i hallen ovanför dörren till köket

en liten del av min samling av tomflaskor. Brännvin, lemonad, mjölk, grädde, vichyvatten. Något som är trevligt med gamla flaskor tycker jag är årtalsmärkningen, som gör en lätt nostalgisk.

Bra att ha förvaringslåda från loppis

Vad hände egentligen sen

när kärleksparen hade hoppat ner och vandrat iväg. Historien som började här och som fortsätter. Sen efter att kannorna var hämtade vid det där bordet, mjölkabored? Nu menar jag inte med min moster, hon satt nämligen kvar där och dinglade med benen. Hennes historia är en helt annan historia,

utan med mjölken i kannorna?

Först hade väl gårdens folk själv försett sig av ransonen,

kanske blev den inburen i Kockums mjölkhämtare.

Denna som dock är helt oanvänd och aldrig har innehållt mjölk har jag har stående på mitt köksgolv, bredvid flaskan som det har  varit svagdricka i.

Symboliskt för den tidens måltidsdryck – drickablandning, hälften mjölk och hälften svagdricka. (tvi)

Den serverades med fördel till kapprockasill (stekt salt sill) (dubbeltvi)

Mjölken som hämtades med dåtidens transportmedel, häst och vagn, traktor och vagn och i nutid med tankbil till mejeriet, för vidare behandling med Pasteurs metoder.

För att sen tappas upp på  flaskor och säljas i mejeributiken.

Men allra först skulle ju korna mjölkas, det görs väl fortfarande? Även om tillvägagångssättet också har förändrats. För det är ju från just det djuret som vi får en del av våra nyttigheter.

“Mjölk ger starka ben”

Resume´

Från förra årets månader var det tänkt från början att dessa gamla bilderna skulle representera. De skulle bli en sammanfattning av första halvårets bloggande till nyår,

så blev det inte pga datorhaveriet.

Alltså ett av alla utkast som låg i Windows Live Writer och väntade på att bli publicerat. Nu börjar jag så sakta att komma ikapp. Efter att  ha behövt göra en hel del justeringar i datorn, som tyvärr inte fungerade som den skulle efter 7 veckors service. Själv är bäste piga?

Nu hoppas jag på mer tumme med Fru Fortuna och Mr Blogger, så saker och ting kan återgå till ordningen.

Önskar alla en trevlig helg, jag ska jobba, ni bloggar på så jag har något att läsa till mitt eftermiddagskaffe i helgen ;) / Mizty

Sakta framåt

går det, mot våren och grönskan igen.

Cats

Igår var det exakt 1 år sedan.

Många gånger funderade jag på det. På den tiden när det begav sig och lönande sig, när jag åkte till Hamburg för nöje och shopping. Alltså på den berömda gamla goda tiden.

För där gick den år efter år, musicalen Cats av Andrew Lloyd Webber, men där fick jag aldrig sett den eller hört, tyska är liksom inte mitt språk.

Men så kom det då en möjlighet i Malmö.

I grevens tid begav vi oss ut på en av de där expeditionerna, E och jag. Helkväll och halvnattslång.

God mat och dryck, sen drog vi till Nöjesteatern och såg den näst sista föreställningen av just Cats.

Merchendise därifrån

på mitt skrivbord med pennor och penslar,

i rockfickan på jobb hänger nyckelbandet.

**************

Igår, 1 år senare besökte jag då dom 5 små, som bor var? Jo, tvärs över gatan vid Nöjesteatern.

Åh, att få se dom, känna på dom.

Randig förser sig, dubblat födelsevikten, den och en till öppnade ögonen igår. Sistfödd minst, men söt ändå.

Touch me
It's so easy to leave me
All alone with the memory
Of my days in the sun
If you touch me
You'll understand what happiness is

Look
A new day has begun

Vem får inte ståpäls av Memory med Elaine Page

eller små katter?

Viloläge, minst och mest pappalik ligger främst.

Tur för Er, ikväll börjar min tuffa arbetsvecka.

För nyfikna i en strut

Bröderna? Bus

Alla fem

En liten försmak, klicka och kolla

Raka spåret

sviiiisch, så var vi inne i mars månad, utan träningsvärk.

Sanning med modifikation (dator%&##[$)

Idag körs ju det där berömda loppet. I fädrens spår......

Jag som bor i södern, född i stan, boende på vischan har aldrig någonsin haft såna långa trätingestar på benen. Trä och trä, det var dom av i barndomen nu är det nog glasfiber eller nåt ditåt. Tycker det verkar allmänt bökigt, dom ska ju smörjas också.

Nej, tacka vet jag sololjan även om det dröjer några dagar till så mars betyder ju ändå vi är närmare våren, solen och grönskan.

Ville ni se snö? Då får ni nog titta någon annanstans.

Här är det nu barmark igen och det tackar jag för, även om jag på något sätt skulle ta mig fram idag. Raka spåret bär det av idag, till den första dejten med ettan, tvåan, trean, fyran och femman.

Säg, när blir det kväller?