Det var en gång för mycket länge sedan nu, när man drack kaffe hemma hos gamlamoster som jag kallade henne. Då serverades sockret i en pressglasskål på fot. Nu så här i denna åldern när minnet börjar svika.........vet jag inte riktigt hur jag fick den. Övertalningsförmågan, kanske? Länge använd som blomkruka men numera som ljuslykta tillsammans med alla de andra som bara dyker upp - överallt, från ingenstans liksom. I söndags fick jag syn på två stycken. Varav jag bara var intresserad av den ena, behöver ju inte dubletter. Jag säger bara tjurrusningen i Pamplona är ingenting mot ett loppisinsläpp i Skåne. Vips var tvåmetersmannen med tremetersarmarna före mig och hade en i skål i varje hand. Min lärdom av detta, använd ryggsäck så har du båda händerna fria.
En del av samlingen av sockerskålar, konfektskålar, geleskålar, kärt barn har många namn, klicka gärna på bilden.
Ständigt på jakt efter fler. Har du någon över?
2 kommentarer:
Hej i värmen, härligt med en till som är tokig i pressglas. Kommer att visa mycket framöver när jag kommer hem till stan. Där har jag mest av mitt pressglas.Låter mit vackraste stå framme som stilleben på olika ställen. Säljer oxå en del i butiken. Just nu njuter jag av alla vackra blommor som sätts så klart i pressglasvaser.
Ha en bra dag önskar dig Viola
oj, vilken härlig samling...
håller med om att det är fantastiskt vackert.
Du, jag har utmanat dig på min sida.
kram/
¨M¨
Skicka en kommentar