Idag, gott folk tänkte jag att vi skulle lägga i backen. Inte på våra automobiler, cyklar, promenadskor eller vilken typ av fortskaffningsmedel vi nu använder oss av. Nej, vi går ut i min hall. Det är ju därifrån man kommer vidare in i min lilla boning.
Vem hälsar då välkommen? Jo, en som är skånska av födsel och ohejdad vana, jag. Samt en av alla mina inneboende, fransyskan. Skyddsängeln som vakar över hem och besökare. Beroende på om besöken avläggs tidigt eller sent, så ser min franska dam ut så här, eftersom det saknas egentligt dagsljus där.
Ängeln är målad på en gammal brädbit (av det har jag fått ideer till kommande projekt), änglatokig som jag är blev jag berörd av henne direkt, bl a av kvisthålet som sitter på platsen för hjärtat.
Hur många människor bär inte omkring på ett tomrum, en längtan, en saknad efter något eller någon?
Lite senare på kvällarna får hon ha lite extra hjälp med belysningen av en utsträckt hand. Målad av Magdalena Prim, Paris.
Men en stund innan jag öppnade dörren, mötte och använde Ni
så vi säger väl Bienvenue fransyskan och Mizty
3 kommentarer:
Hallå min vän där nere i södern idag blev det ju poetiskt. Vad fint, jo du tack för nya namnet på tjocka ängeln, fniss.....en stor kram från Viola
Så fint du har hemma! Här börjar också bli ordning, nästa gång du kommer frår du komma in och titta!
Kram Cilla
Verkar mysigt att komma hem till dej och mötas av franska ängeln (oj, det lät nästan som nåt ekivokt), men hon ser så vän och vacker ut, så det är nog en god skyddsängel. Ha det gott, kram Birgitta
Skicka en kommentar