Hemma hos reportage, hemma hos mig i något sådant där faschionabelt inredningsmagasin kommer det med näst största möjliga säkerhet, 99,9 % aldrig någonsin bli. Det gråter jag heller inte över, utan överlåter det mer än gärna till andra. Sen kan jag ju istället njuta av bilderna hemifrån er.
Anledningen är den och nu ska jag berätta något som ni inte redan vet. Här hemma finns inga tjusiga stenlagda gångar, ingen tomt inramad med någon form av snyggt vitt staket, ingen förstukvist, ingen snickarglädje, ingen uteplats eller uterum och ingen swimmingpöl. Inget bibliotek, ingen ovanvåning och inget gästrum - och jag saknar det inte heller.
Istället kan man säga att jag bor i rum med utsikt, från andra våningen. Motionerar i trapporna. Fönstren vetter mot öster och väster. Bor i ett hus - vilket de flesta med bostad gör - , som byggdes 1946 som delägare i en bostadsrättsförening, i lägenhet. Byggt i efterkrigstid, bostäder åt folket med det material som fanns att tillgå, vilket märks ibland, oräta vinklar och hönsnät i de sneda väggarna. Det har sin charm det också.
Bilden tagen 1945/1946
Walk in closet - det är väl vad man kan kalla mitt boende. Vissas garderober håller samma mått. I den gamla lägenhetsboken står följande, lägenhetsyta 40 kubik (läs fyrtio kubik, reds anm.) alltså 40 kvadratmeter - takhöjd 2,70. Fördelat på vad som heter 1,5 rum, inkl. vatten, värme och balkong.
På denna för många mycket lilla yta där huserar jag. Lägenheten har hall, badrum, kök, vardagsrum och sovrum, det ni! 1 rum = vardagsrum, 0,5 rum = sovrum, så litet i storlek att det inte får kallas rum enligt Folk och Bostadsräkningen, det har jag numera döpt till Jungfrukammaren. Balkongen i väster ska vi inte glömma, den rymmer en hel del och där kan man njuta i fulla drag av kvällssolen. Höll alldeles på att glömma, jag har ju två källareförråd också.
Minimalistiskt i bostadsyta förvisso, men snarare compact living i realiteten. Här har jag bott ett bra tag, ändrat om och ändrar om. Nya grejor, gamla grejor. Rensar ut och kastar, kör till tippen och sen kan man börja om igen. Vilket jag också gör, hela tiden.
Nu när män och barn har flyttat ut, då har jag ju kollosal plats till mig och alla mina grejor. Inga skulder och billig hyra gör att jag har möjligheter till mycket annat istället. Alltså inreder jag utifrån mina förutsättningar i blandade stilar som jag gillar.
Små ytor kan ju också inredas, men dom är betydligt svårare att fotografera helhetsbilder på.
Finns det då inget jag saknar i mitt boende, om man undantar yta? Nej, egentligen inte. Men visst finns det också saker som jag skulle kunna tänka mig, en punschveranda, ett orangeri och ett litet lusthus. Kanske ett litet torp i skogen - för rekreation, det kan jag drömma om.
Var nöjd med allt som livet ger
Och allting som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär..................
Finns det hjärterum då finns det stjärterum.
2 kommentarer:
vet du vad...du skriver så underbart härligt att man bara sugs in dina ord. Du kan verkligen måla med bokstäver.
Ha en härlig dag!
kram/
¨M¨
God morgon, alltid härligt att läsa din blogg. Vad du kan skriva! DU verkar verkligen nöjd med nuet och så klart visst kan man drömma det gör alla förhoppningsvis, men just det att uppskatta det man har och leva i nuet, det verkar du kunna, ha en bra dag, kramar från Viola
Skicka en kommentar