Handskrivna brev, så kommunicerades det förr i tiden mellan människor på olika platser och av olika anledning, tjänstepost och privata brev. Även långt före Bells uppfinning som dom lärde har tvistat om och numera sägs det att den inte var hans. Hur ofta skriver vi ett vanligt brev idag? Mycket sällan förmodligen, knappt ens semestervykort skickas ju längre. Den personliga handstilen håller kanske rentav på att gå förlorad?
Gammal brevpress med "dokument" av läskpapper för att torka bläcket
Den fick följa med mig hem, hittades på Söderslättsturen. Nysilver, får förbli oputsad, gillar den som den är.
Numera går allting elektroniskt kors och tvärs i cybern via e-mail och sms. Snabbt och smidigt, samt skapande av kontaktnät mellan människor man förmodligen aldrig hade stött på annars. Bloggar, nätbutiker och forum, bankärende, listan kan göras oändligt lång. Men vi lever också i ett känsligare, sårbarare samhälle.
Därför behåller jag både brevpapper och penna också, man vet ju aldrig när det kan behövas. Fjädrarna i stopet hittade jag på Euro Garden och på en strandpromenad plockade jag den stora.
Gammalt övningsblad från när jag gick kurs
i kalligrafi/calligraphy vilket betyder vacker skrift.
Som ett brev på posten kom också förkylningen med dunder och drog bort mattan under fötterna på mig, pang så låg man där. Det slår aldrig fel, likadant varteviga år när man kommer tillbaka till "bacillvärlden" efter semestern. Ännu mer post har jag fått men den visar jag upp vid ett senare tillfälle.
Men nu är jag på god väg upp igen - Tack för kryapåhälsningarna.
Kram (garanterat smittfri) Mizty
7 kommentarer:
Åh, kanske man kan få ta en kopia på kursbladet i kalligrafi eller man kan få en privatlektion?
Skönt att du mår bättre. Kram Cilla
Vilken vacker och personlig blogg!
Dig ska jag "bokmärka" och återkomma till när mer tid finns......
Flisan
Hejsan, skönt att höra av dig igen och att du mår bättre. Här har du en som hela tiden kämpar med ungarn om handstil och varför ska vi lära oss skrivstil när vi skriver allt på datan! Kämpar i motgång men ger inte upp. Faktiskt upptäcker dom att det är roligt att skriva med vacker gammal skrivstil. Kramar och ha det gott i veckan, är på väg till jobbet, Viola
Tack för inkik hos mig. Skåne är mitt absoluta favoritlandskap. Dit vill jag flytta när jag blir stor. ;-) Med hela familjen.
Ang kudden, har en sån men efter 5 nätter av mutter och gnäll så har jag övergett den. Kommer skriva om mina upplevelser med den där kudden.
Jättefin blogg du har.
Ha en bra dag.
//Susanne
Hej! Kul att du fick ordning på besöksräknaren :) Vilken fin gammal brevpress! Får erkänna att jag faktiskt saknar det där med semesterkort, får nästan aldrig några sådana länge...Men som du säger, alla andra sätt att kommunicera ger ju så många nya möten och bekantskaper som aldrig skulle blivit annars!
Hoppas du får en bra vecka, och krya på dig! Kram Johanna
Tack för din rara kommentar hos mej, jag blir så glad när någon uppskattar tanken jag har med min blogg.
Jag tycker själv det är underbart med vacker skrift, eller handskrivet över huvud taget, en långsamhet över det hela, som vi inte har "tid" med verkar det som. Skönt att du tar dig till att lära dej kalligrafi, till det behövs lugn och ett stort tålamod kan jag tänka mej, men resultatet blir vackert.
Skönt att du känner dej bättre, så du är uppe på banan igen. Kramar Birgitta
Du har helt rätt förstås, skönheten SITTER verkligen i betraktarens ögon.
Men kannan är väldigt modern, stram, och mörkblågrön, inte min stil men i rätt omgivning är ju det mesta vackert.. Den får hamna hos myrorna. Då blir kanske någon annan lika glad som jag blev för min vita kanna, osså går ju pengarna till nåt bra ;-)
Flisan
P.s. Din brevpress är VERKLIGEN min stil, supersöt!
Skicka en kommentar