Rebellen

När jag blir gammal ska jag

klä mig i purpur

och hatt i rött

som inte matchar

och inte klär mig.

Och jag ska använda

folkpensionen till brännvin

och genombrutna handskar

och sandaler av satäng

och säja att vi inte

har råd med smör.

 

Jag ska sätta mig på gatan

när jag är trött

och provsmaka i affärer

och tillkalla brandkåren

och dra käppen

efter staketet

och ta igen för att

jag var nykter som ung.

 

Jag ska gå ut i regn

i tofflor

och plocka blommor

i andras trädgårdar

och lära mig spotta.

 

Man kan klä sig

rysliga blusar

och bli fetare

och äta två kilo korv

på en gång

eller bara bröd och pickles

en hel vecka

och samla blyerts-

och bläckpennor

och ölbrickor

och grejor i askar.

 

Men nu måste vi gå klädda

för att hålla oss torra

och betala hyran

och inte svära på gatan

och föregå barn

med gott exempel.

Vi måste bjuda vänner

på middag

och läsa tidningar.

Men kanske borde jag

öva mig redan nu

så folk som känner mig

inte blir alltför

bestörta och förvånade

när jag plötsligt blir gammal

och börjar klä mig i purpur.

Författaren till dikten är okänd.

Den står att läsa i diktantalogin, Den nyaste ordmusiken

Man vet ju aldrig om man får leva tills man blir gammal, därför lever jag idag.

Kram Mizty