Mjölkabored

Länge, länge har jag sökt efter just ett mjölkabor. Nu förtiden växer dom liksom inte på träd och står inte heller längre utmed alla små vägkanter. En sommar för några år sedan körde jag och min gamla väninna A. runt i södra Skåne för att leta. Närmre bestämt för tre år sedan eftersom det var den sommaren som jag blev med digitalkamera. Vi körde och körde, det började skymma i augusti kvällen utan att vi hade fått sett skymten av något mjölkabor. Kvällen blev ändå trevlig då vi till sist hamnade sittandes vid min barndoms strand med införskaffad förtäring tittandes på solnedgången över sundet.

Varför jag letade mjölkabord? Jo, precis som min sockerskåls-moster har en speciell plats i mitt liv, så har just pga henne mjölkabor också det. Inte för att jag är vad som heter fotogenisk, tvärtom avskyr jag i det närmsta att bli fotograferad. Men jag skulle en solig sommardag sittandes med brunbrända dinglande ben i finaste sommarklänningen vilja sitta på ett och bli förevigad.

Varför??? Jo, se det blev nämligen "moster"

Här sitter hon som tvåa från höger sett

I sommar hände det, jag hittade mjölkabored! Numera är ju kameran ofta med i väskan så det var bara till att stanna och knäppa några bilder. Ensam i bilen, klädd i jeans, förvisso med självutlösare på kameran men något foto på mig var det inte läge för den dagen, så min önskan kvarstår och nu vet jag ju var bored står. Istället finns det sen en tid tillbaks på bild i bloggen, både i högerspalten och dels i headern. Ja, jag har lekt, trixat och manipulerat ihop lite olika bilder, alternativen ska jag visa senare tänkte jag. Heder till Line, som uppmärksammade förändringarna på bloggen. För din skull har jag lagt till en "räknare" i högerspalten, klura på den du *L*

Väntsalstidningar, i sådana kan man ibland hitta de mest oväntade artiklar, vilket jag gjorde i Simrishamn.

Citerat därifrån

Mjölkabored! Om man ska inse vikten av mjölkabored för bonden och dess familj så värderas mjölkabored mer än finbordet i finrummet. Hur kan man påstå detta? Mjölkbordet var livsnerven i företaget dvs dagligen minst en gång var man med kannorna till mjölkabored innan mjölkaskjussen kom. Pengar till familjen. Tänk så mycket som snurrade runt mjölkabored. Tider för leveranser, möten vid olika tider på dygnet och barnens naturliga klätterställning med kannorna som styrkebevis. När kannorna skulle hämtas mot kvällen innan mjölkedags satte sej bonden en stund på bordet, tände pipan blickade ut över landskapet och fann ro.

Sistan spelas och gentlemannen frågar försynt om damen ville ha sällskap hem, med darr på rösten. Med ett leende svarar hon ja fast bara till mjölkabored för fars skull och bonnapågen svävar på moln. Färden hem i natten märktes knappt och vid mjölkabored lyfte bonnapågen upp sin vackra bonnatös som var lätt som en fjäder med sina starka armar på mjölkabordet. Likt en katt hoppade han upp bredvid det vackraste han kunde tänka sig och la armen om henne, på ett mjölkabor någonstans på Österlen.

Ja, hur många kärlekspar möttes inte så på den tiden?