Ljuset i tunneln

Ibland när man minst anar det hamnar man där, i rampljuset. Allra roligast är det för man blir faktiskt lika överraskad varje gång. När det sen också sker vid tillfällen när man inte kanske är den gladaste, piggaste bloggerskan eller när man vet att en tuff helg ligger framför en på jobbet, då känns det så där extra tacksamt.

Lilla Flisan

tilldelade mig denna i fredags, för att jag vågar

Hjärtligt tack Flisan, du är en stjärna, en förstående bloggvän

Jag har inte alltid vågat saker och ting, jag var som ung den blygaste blyga, dödligt rädd för spindlar och telefoner. Telefonskräck så svår att jag kunde darra i flera dagar om jag var tvungen att ringa ett myndighetssamtal - botades med att söka en administrativ tjänst. Spindlar, kan jag fortfarande höra gå med slutna ögon - den fobin försvann när jag jobbade extra som fastighetsskötare, i gamla hus finns dom ju överallt och trots allt var jag ju störst, fysiskt sätt.

Min superhörsel har jag kvar, tyvärr vill jag tillägga, en bestående skada som härrör från mitt för 5 år sedan arbetsstressrelaterade utmattningstillstånd - ingen kul tid, men i efterhand lärorik på många sätt. Då på företagshälsovårdens kurs i Livsbalans, som jag döpte om till Lära mig leva fick vi (12 kvinnor) en fråga - Vem tycker om att skriva protokoll? En räckte upp handen, jag. Vi fick också genomgå ett personlighetstest, Myer - Briggs Type Indicator  - väldigt intressant, där fick man reda på vad man är för en typ, som om man inte redan visste det.

Skriva har jag tyckt om sen jag lärde mig alfabetet, har skrivet mycket, för mig själv och till andra, som terapi vid andra svåra tillfällen i livet och på jobbet. På jobbet har jag tom blivit belagd med skrivförbud! Detta av en högre arbetsledare. Det kunde hon ju "roa" sig med.

Jag står nämligen fast vid mina nedanståend ord.

Vi har känt arbetsglädje, skrattat och gråtit tillsammans även om vi är olka som personligheter. E, (min utfärds E) som person är nog den tystlåtna, lugnaste, snällaste och mest omtänksamma människa jag vet, både i sitt yrke och privat. En känslomänniska som kanske inte alltid sätter ord på vad hon tycker. Varje dag har det varit en känsla av trygghet och glädje när jag ska till jobbet för jag har henne som arbetskamrat.

Hörru, sitt nu inte där och snörvla.

E. är vad jag skulle vilja säga en ängel i mänsklig gestalt, utan henne hade jag kanske inte kommit tillbaka till mitt jobb igen och varit där jag är idag. Tyvärr fick vi inte fortsätta att jobba ihop, men det stoppar oss inte från att ändå umgås när tillfälle ges,  så det så!

Du, E  är delägare i denna utmärkelse.

Jag vill i min tur ge utmärkelse ovan till följande två personer

Birgitta med bloggen elins tittsskåp för hon är en mogen klarsynt kvinna,  med livserfarenhet, hennes blogg är för mig rofylld, hon gillar gamla grejor och Grekland = pluspoäng. Vi har inte råkats mer än i bloggvärlden fast det var nära i Rynge.

Cilla med bloggen Cillas Cottage för hon är en ung kvinna, trevlig det vet jag efterom jag har träffat henne, hon "lurade" mig till loppisen i Rynge och sist vi träffades kom vi på en gemensam "nämnare", genom mitt  jobb. Jag önskar henne och familjen allt gott i framtiden. Vi ses säkert fler ggr!

Till Flisan och E

för Er tänder jag ikväll ljusen, slår upp ett glas vin, firar, idag är jag ju fri, sätter mig ner och filosoferar vidare........ på livet.

Naturligtvis får alla ni andra också vara med på ett hörn

Staken får jag ta och visa en fredag?

"Och X sade: Varde ljus; och det vart ljus. Och X såg att ljuset var gott; och X skilde ljuset från mörkret. Och X kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt." Men vem var han som drog ledningarna till ljuskontakten???